Jultomte vardag

Med ett brett leende sitter jag på väg 222 mot Gustavsberg. Jag känner att bilen får kämpa i uppförbacken innan Nacka. Jag har bilen full med glada damer och vi ska på loppis. Jag å grannen och fina vännen har delat en frukost läst tidningar och avhandlat diverse politik till mindre esäntligheter. Vi liksom känner att vi har det bra nu. Det finns ingen att avundas, banne de borde avundas oss. Tiden är, det behöver inte änns konstateras, den rör på sig men det är helt ovidkommande inför dagens göromål. Rätt som det var så bestämdes loppis. Kör i vind. Enklare en så kan det inte vara. Så om ett tag då sa vi, sedan dröjde det inte länge innan vi satt i bilen, jag fick lite panik straks inna å han även städa ur bilen lite då flertalet damer var på ingång. Så. Upphämtade och vi kommer fram till loppisen, men den skulle vist var den 10 december, ja ja då blir det nått annat, vi ramlar vi skrattar och pratar om len hud.Vi kollar in ett par butiker och åker sedan så sakteliga tillbaka. I bilen dravlas det i baksätet å vi fram tänker att vi ska baka bullar och droppar ideen för partyprinsessorna, det blir alltså ingen fika på stan. okidook. Åker förbi vän med dotter i lekpark pratar lite lillgammalt och lånar en flaska vin. Jag börjar steka köttfärs för att långkoka en Bollonäs. Sedan blir det småkakor som vi bränner flertalet av, ja ja. vin vin. Vi pratar om hur bra stämning det är. Och riktit konstaterar och förbereder an sats med bulldeg. Det är såhär en familj ska vara säger vi. Vi äter och kollar på så mycket bättre. Ytterligare granne med far dyker in, samt inneboende. Ja ni förstår... Jag älskar mitt liv. Det är så mycket kärlek och stämning att jag känner mig som jultomten var dag.