
Jag känner mig missförstådd, det känns som jag lever i en bubbla, jag gapar och orerar utifrån denna sfär, jag hoppas därinne att jag blir förstådd, men mina orda upplevs bara som om det var dom därute som satt här inne. Ett dovt mummel kan jag tänka. Det är ganska fint här, om de kunde komma in hit, eller om jag bara kunde öppna ett fönster och tala fritt ut dit. Det är rent här, men jag vill vädra. Få in lite luft. Jag är i en såpbubbla och dess existens luktar gott, men jag skurar aldrig golvet om man säger så.

0 kommentarer:
Skicka en kommentar