Unikt liksom det som händer, är liksom ytligt jätteglad och lycklig inombords. Samtidigt känner jag en saknad, lite av en ensamhet. Het fast en. Kan det vara för att jag har vattnat gräset. eller för att jag lagade två pajer, varav en med Rabarber från gården, var det för att, jag skrattade så jag grät för någon timma sedan, sedan vaknade jag, började städa, ville göra det fint för att Sonens flickvän skulle komma. Vi städade. Vi gjorde det tillsammans. Beror det på att min son klarar sig själv, han inte totalt behöver mig mer. Betyder det att jag vill var i Dalarna men inte låter mig. Eller att jag har kvaddat sex telefoner*. Pengar har jag inte gott om, gott med pengar tycker jag inte, skulder har jag färre, beroende av pengar ja, men känner inte avsaknad. Att jag vil lvar som andra. Jag tänker att jag vill ha hus, å det vill jag men jag vill dela det med några, någon det bör vara speciellt, de. någon, eller etablera en by, en stam. Hur gör man då? Vem vill var med på det? Sannerligen många min samtidig ingen. Så som jag vill ha det, kan jag möta "det" med andra. Någon. Kan det bero på att det är livet, låter det bero, låter allt vara ovan, och en del av det hela. Det som var i går och det som komma skall. Det skall jag inte spekulera om.
*på mindre en tre månader, en i tvättmaskinen, krossad i grävmaskinen, en bortglömd och smält i ugn efter att ha tappat i diskvatten, en bortappad helt vanligt, samt den senaste bortskakad och urtrillad från hjulastaren och antagligen six feet under någonstans i Vaxholm
gn
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar