Enkelt.

Händelseförlopp, man är ständigt i ett händelsecentrum. Så som jag är och har de, så är det mycket, det är mycket som jag bearbetar. Jag påverkas av allt som kommer inom min perseption. Mina assosiationer är så många och snabba att jag bar blir stressad och kan må dåligt bara av att sålla i dem. Jag är hyperaktiv i min hjärna, det kan vara fantastiskt, men det kan också vara ett orent helvete.

Jag har varit sjukskriven på onsdagar ett tag nu. Lycka kan man tänka, jag är lycklig, Jag känner att jag är lite sorgsen, jag hinner var i det. Uppfattar min egen organsim. Onsdagar, möjligheter men för mig blir det rörigheter. Jag går i terapi, KBT på förmiddagarna för att få hjälp, verktyg att handskas med mina förlopp och händelser, som ibland blir problematiska genom mitt funktionshinder. Jag får även "ledig" tid under eftermiddagarna, som jag göra nått med, några timmar över till båten. Som ska göra mig glad tänker jag, men de jag tjänar på gungorna förlorar jag på karusellerna. Jag är trött, blir trött, mina kraft är mindre, min kropp är sliten. Jag är för ung för att var sliten. Jag vill ha ro, en liten önskan önskar jag. Jag vill vara som alla andra. Men jag vill inte ha deras jobb, eller deras förväntningar, eller uppfattning av världsaltet, deras omgivning. Jag vill bara vara enkel, vanlig. Fast jag vill leva på mitt sätt. det är komplext. Kunde jag var någon annan så skulle jag kunna leva som jag vill tänker jag, kanske skulle jag vara normal. Eller så får jag bara få ordning på det som jag behöver få rätsida på i mitt liv tänker jag.