En naturkraft vi inte räknar med.

Social jävla press. Så mycket, så ofta finner man sig i ett externt och internt förankrat tryck, det är inte nödvändigtvis stort eller oövervinneligt men det finns där. Man anser sig vara fri, "man" strävar efter någon abstrakt hippsteridentitit, så till den milda grad att man glömmer att man faktiskt aktivt hela tiden söker sig in i en gemenskap omedvetet eller delvis medvetet men till varje pris. Så ofta vid så många tillfällen upplever jag denna press. När jag ska gå till jobbat och egentligen bara vill sova. I umgänget med vänner i spirituosans namn. I samröret och samlaget med andra "fria" individer. Aldrig eller allt för sällan känner jag mig riktigt fri. Fri att var den jag är, fri att vara en oberoende del i det gigantiskt maskinerit vi kallar samhället*.

Jag pratar med min gode vän och nu verifierade platoniska kompis "Thull" Åhhh jag hadde en sådåringa utgång igår. Det var egentligen på det stora hela en skitkväll. När man har investerat i smink, en startfylla, åthelvete förhöga inträden till dekadensens dungions. Jag tänker, jag önskar och jag går ut själv, det händer; att jag väljer att vara fri, fri från spritens vänskap, att ha det som hjälpmedel att vara en inte allt för konstig del av en helhet. Ej bunden till en grupp. Hallå. –Alltså vad ska man dricka, det är ju så att man behöver ha något i handen. Men vad, provar lättöl, det är ju briljant på sitt vis, då man kan fakea delaktigheten i supandet. Nykterheten går obemärkt förbi, likt en token för bevisning och tillhörighet. Hinder, det är ju ett hinder. Att var lite smartare än sin omgivning. –Tjena tjejen? Vad dricker du? Ahhh Stawberry Daqurie, en fyra, Ser välgjord ut, sockrad kant. Du har kladdat på glaset med dina unga flotiga festhänder. Du harlite av din verninnas läppstift smetat på kinden efter en skrikig fyllekram., Jag käner doften av cigarett, ett hårspänne sitter löst –Du?, ehh jag näää Cola™. (?) Samtidigt som motparen får kalla fötter, startar hos initsiatören en kognitiv process, en analys kopplat till det regelverk vi sedan barnsben har lärt oss. Signaler som i fyllan skulle gå obemärkt förbi gör sig hörda. Motparten tänker: Vad är det för fel på denna man som positionerar sig utanför flocken, samtidigt som hon attraheras av dennes styrka. En femti femti sitation i sexuel leverans. Men, trycket, samhällets och gruppens tryck. En naturkraft vi inte räknar med. För det första så tänker jag vid beställning av Cola, fan vad mycket socker. alltså kolhydrater. Hmmm... Jo för att pilsner och stänkare är såååå mycket nyttigare. Thull säger: –Men beställ Light, –Ja men Aspartam då? Jag hör vad min mun säger och hanterar intrycket. Vad håller jag/vi på med. Hur fjättrade är vi vid gruppdynamikens bojor. Hur förblindade är vi från våran grundade insikt om inividuell existens, jo så till den milda grad att man defacto inte kan se att man är beroende av en tillhörighet. Ett missbruk jag inser är svårt att bryta ifrån. Vad befinner man sig efter att man gått på den avtändningen.

*Tillsammans vi håller

Vid datorn för friheten och den verkliga vänskapen namn!

Johan Nyström