Det

Jag har följande spörsmål.

–Naturen och miljön

–Samhället och människorna

–Livet och framtiden.

Dessa faktorer gör mig nästan galen. Jag grubblar på olika delar inom dessa ämnen konstant. Alltid med tron och hoppet att jag är på väg i rätt riktning. Jag önskar att jag en dag kan formulera det på ett konkret sätt för mig själv och kanske för andra, om de är öppna för det. Redan där "det" Det är för läskigt redan där, när jag det skriver "DET" i en mjukare form av text. Vad det kallas det vet jag inte...

Jag är här, här är jag, strävandes själsligt strövande, med förbannad själ, en viljestark men lätt ömklig själ. Själ jag har skäl till att låta stjälas eller rent av skänkas. Jag förlorar inget, jag kommer inte misslyckas med mitt giv, det är mitt liv. Misslycka är en händelse jag kommer lyckas missa. Missa inte denna lycka! Vi. Vi får inte misslyckas, Vi, det är vi, vi gör inte det. det gör vi. Men nu är det jag, jag som i ett skruvstäd sitter, inte besitter. Däri jag tvingas, jag tvingar mig. Mina själsliga tankar och safter dryper om mig, jag kladdar, det plaskas och halkas, sprattlas och oreras. Det förbarmar sig över mig. Det. Förbannat förbarmad, är jag det, är vi det? Förbarma dig över mig människa, förbarma dig under mig, vid sidan av mig året runt å tillbak genom att hela det. Ge dig det. Ja, eller genom att hela dig själv. Hela dig själv genom att hela andra. Hela dina andra genom att vara ett med det hela. Förbannad varde du människa. Så säker du är människa. Hur kan du vara en så säker varelse. Vågar du vara säker? Eller kan du tänka dig att vara osäker? Vara det varse. Så fjättrad vid en uppfunnen ide. Gå i ide! Hur vågar du se dig förmer än de andra. De trångsynta. Armadorna av de levande kadaver bestyckade med livsfarligt vapen, deras skyddslappar. De är laddade, helmantlade, osäkrade att smälla av helt oanmält bara sådär å hela tiden. Träng er människor, träng eder genom den tunnel av mänskligt skapat ljus, eller varför inte stanna där. Förtvina dig i det, tvaga dig i moder jord, skrubba dig och ge tillbaka dina stulna resurser under ditt Jorder mord. Bli ett med det kretslopp du så likgiltigt förkovrande frossar i. Rena dig människa. Se för dig din framtid å varde barkar. Upplys din näste med det ljus du har inom dig, istället för att upplysa denne med det kostsamma och bländande sörja du så hårt vill dig knytas till. Det gäller dig, jag talar till dig, det är jag som talar till mig.

OAO