Bröööööl-lopp.

Det är trotts allt så att folk ändå gifter sig i Stockholm, vänner skaffar barn och komittar sig, det är sådana tider nu.

Jag var i går på ett fantastiskt bröllop, vigsel i Seglora Kyrka och fest på Restaurang Munchen. Jag kom utan partner till vigseln, tidig och i fin ordning. Kände mig som ett väloljat maskineri. Inser dock att första gruppen med människor utanför kyrkan tillhörde en annan förättning. Flera skall på helgen uppenbarligen hållas i denna populär kyrka.

Jag går en sväng på Skansens Julmarknad i väntan på rätt sällskap att ansluta till. Mina fötter blir fort kalla i sommarfinskorna med tunn lädersula, jag tar mig fram utan att halka. Slår en lov framför kyrkan och ser ett par, som jag hugger tag i och identifierar som korrekt sällskap. Jag tar rygg på dem och vi är 45 minuter innan vigseln på plats och värmer oss i den gamla anrika kyrkan. Vi småpratar och är trevliga. Kyrkan blir snart full och tio minuter efter psalm 401 så är vigselförättningen fullbordad och avtalad med gud. Vackert och traditionellt. De 99 personer starka sälskapet promenerar till en buss som tar oss till middagen. En välsmord fest visar det sig. Vi tar kort och kastar rosenblad på det anländande brudparet. Många stora och vänliga leenden skickar sin kärleksenergi till de tvenne. Till en början hittar jag inte min plats vid bordet, men finner snart rätt. Blir placerad galant med ytterst trevliga bordsvänner. Damen på min vänstra sida felinformerar mig då jag frågar mig vem som är min bordsdam. Jag drar ut hennes stol och är artig som få. jag ser brudparet sitter tvärt om å jag inser min fadäs Ber min riktiga bordsdam om ursäkt och gör vad jag kan för att ge henne sin rättmätiga uppmärksamhet. under förrätten tvingar jag den moderna kvinnan på min vänstra sida att dra ut min stol jag sätter mig elegant och vi har roligt. Alla hälsar vi på varandra och med den höga kvalitén på gästerna så är konversationerna snart i full blom. Jag sitter och lyssnar på tal och uppträdanden och är rörd och glad över den fina skaran som finns runt brudparet. Det är fantastiska människor allesammans. Jag är mycket glad för deras skull och är tacksam att jag får dela deras vänskap.

Inser dock att jag är flummig och inte har ordnat någon present, ordnar genas upp detta genom att göra om en femhundring till ett konstverk, ett bidrag för svåra tider. Pengar är ju ändå pengar, sticker till brudparet en Selma, såattsäga. Tostmastern undrar snart vems plånbok som någon har blivit av med, och håller upp min i luften. –Jo det är min såklart! Den är ju trotts allt borta flera gånger i veckan. Brudgummen sa senare att han förstod att det var min. Vid bordet samtalar vi om att starta restaurang i frankrike, en tema restaurang med översatta menyer, och där besökarna blir omstylade innan de blir satta till bords. Vi tog tillvara på all kompetens runt bordet. Fröken på min vänstra sida var på detox till min glädje då jag tack var detta fick möjligheten att göra ett antal snygga rokader vad det gäller väserbotten timbal samt glas av det ytterst goda vinet. klockan halv två på natten är middagen över och det käns som om den har varat en timma, en god måttstock på kvalité. Vi går till baren och det blir tårtskärning samt vals. Vi dansar och har trevligt vid tretiden är jag lycklig och insuper den avslutande glädje som infinner sig.

Tack köra och äkta Jossan å Boston och stort grattis till allt som ni skapat och har omkring er!

OAO