Oklart till Helklart

Det är oklart, hur en dag i livet kan te sig. Man kan vara ganska svag sedan inser man att man är ganska stark. Man upplever total stress och tror inte man klarar av det, sedan finner man något och gör det.

Idag började som en ganska okej dag; fika, lyssnade på Morgonpasset, njöt av solen som lös in genom mitt fönster. Min bil luktar Kaffe och Disel. Allt är lugnt. Jag funderar lite på hur jag ska lösa en rörläggning och hur jag ska ta mig in på tomten igen med grävmaskinen. Har liksom lite grävt ut mig på gatan. Målat in sig i ett hörn för en grävmaskinist. Löser det. Får leverans av material. Någon säger: –Du ser trött ut! Tänker inte mer på det, jobbar vidare. Så efter någon timma händer något, en droppe, en liten droppe som får bägaren att falla över. Jag ringer ett samtal. Vi behöver inte gå in på detaljer, men det är bara ett samtal. Så sitter jag där i grävmaskinen med tom blick. Jag får panikångest. Inser att jag har gått över gränsen för min förmåga. Sådär bara. Jag har vart där innan, så jag känner igen signalerna. Tittar på klockan, jag är själv. Där mellan äppelträden och mina högar i maskinen. Hon är något i elva. Elva sitter jag i bilen utanför Wärdshuset där jag tänker äta lunch. Jag ser mig själv i backspegeln med blanka ögon. Historiskt skulle jag lagt i en högre växel och kört. Men inte denna gång. Nej nej, Aldrig mer. Jag vet mina begränsningar nu. Jag är Kognetiv därför är jag. Jag skicker ett meddelande till min chef och tar ledig resten av dagen. I bilen påväg hemmåt är jag nästan gråtfärdig. Försöker samla mig. Lite mat nu sedan lite vila. Jag värmer på en matlåda. Äter i sängen med katten, lägger mig ner och andas. Tar ett beslut, stänger av mobilen. Sätter mig i bilen, går in på en affär köper korg och ny kniv. Vidare ut till Tyresta. Jag ska bara vara i skogen, meditera. Så och jag gjorde i timmar. Går bara där mossan är grön och luften är frisk och med så få spår från andra människor som möjligt. Finner bra med KlarJohan, Smörsopp, Brunsopp och blek taggsvamp, en bonus. Möter en skogsvaktare och en Amerikan han tar kort på mig och svampen. Försöker vara artig. –Vi ska låta dig njuta ifred, Säger skogsvaktaren, De brakelibrakar vidare söder ut mot stugan. Vid fyra går jag ut ur skogen sätter mig i bakluckan på bilen och grovrensar det jag inte gjort i skogen. Två kvinnor och tre barn kommer förbi. De frågar; –Du verkar veta endel om svamp. –Ja, litegrann. –Är inte dethär en KarlJohan. –Nej det där är en Tegelsopp. Den går att äta. –Jaha. ÄR dethär en taggsvamp? –Nej det är en Fingersvamp. Barnen visar sina påsar. –Där har vi lite kantareller! Jag lär dem lite om svamp och svampplockning. jag känner att jag gör en god gärning.

Jag bestämmer träff med Snake, Grannflickorna kommer på kaffe, den ena dansar till sin dagens låt. Jag blir lite sen pågrund av rensning. Vi möts på Strand, Snake har en fantastisk förmåga att hjälp mig trassla mig ur mina livsbroderier. Vi samtalar, jag ler men lite trött. Några goda pilsner i fina vänners lag. Vi umgås känner vänskap. Jag är tacksam och är noga med att göra detta klart.

Jag kommer hem. Fixar lite, mår bättre. Loggar in på Fajjan. Min son och jag har följande chatt sju meter ifrån varandra.

Behöver inga kommentarer

Jag chattar vidare och skriver: –Jag är ju här om du vill kramas. Min son kommer ut till mig med sitt vackra leende, vi kramas, vi säger att vi älskar varandra.

Ni fattar själva.

(j)