Hallonkräm

Jag hör mamma dammsuga på undervåningen. Hon lyssnar på Lou Rawls. Jag ligger i sängen, det är lördag. Jag är trött som vanligt, sträcker på mig, får genast en känsla av hemma. Men även en känsla av ledsamhet och oro. Jag lever, jag frågar mig saker, jag tar steg. Går jag ner nu... Så får jag nog frukost, kanske har mor lagat hemmagjort hallonkräm, så lyx, men det är billigare än å köpa, godare med. Mor hon kan göra den godaste hallonkrämen i hela universum. Att få äta ljum hallonkräm där jag vet att min mor har beröra vart eviga litet hallon som underbart glider ner i min strupe med iskall mjölk. Det är moderskärlek. Det är trygghet det är åttiotalets lyckopiller.

Jag pratade med min mor i dag, som vuxen, på mitt trettiosjätte år. Jag hör på henne att hon är orolig över mig, jag hör att hon har egen oro med. Jag har det bra, jag är lycklig, men ibland blir jag deppig av all ondska säger jag. Tar du hand om dig. Gör du inte för mycket, du är så aktiv med dina vänner och allt du gör. Dricker du? Ja, aj. Hon vet att jag funderar mycket, å ja Mor jag var bakis i dag. Ibland på pilsner å ibland på livet. Jag säger ju till Mor att jag ofta blir ledsen för att jag tycker att samhället är elakt, att jag blir ledsen när människor bara tänker på sig själva å större högar med pengar. Jag blir särskilt orolig när övergångarna är uppenbara, så som stupet mellan semester och arbete. Jag vet att Mor blir orolig när jag säger att jag inte vet vad jag ska göra. När min son snart är stor. Ska jag börja på ny kula... Eller ska jag skänka mitt liv till välgörenhet. Återvinning av människokärlek. Jag vet inte, det ger sig, jag är påhittig.

Jag tar min BMX ut på en höstblöt gata efter frukost, vidare ut i skogen. Jag funderar på något reportaget som inbegriper min hjältar Greenpeace, kanske säljakten i Novia Scotia eller senare Exxon Valdes. Någon gång från tidigt åttiotal till dess slut. Jag är ledsen frustrerad. Jag hoppar vilt över stock å sten i skogen. Vill göra något, men kan inte för jag är bara ett barn. Men vi kan göra något. Det gör vi varje dag. Vi interagera och påverkar. Människor vi har nära, ibland är det svårt, ibland är det lätt, men alltjämt är det livet.

Mor Mitt hjärta bara skriker. Älska varandra, försök att förstå varandra, ta in människor i din närhet, gör dig inte till en ensam människa, genom att dra dig ifrån det smutsiga. Även om den är tungt, dra din ångest så som du dra din smutsiga byk till tvätten, tvätta, få det att dofta. lukta på det och tänk på hur bra allt kan vara. Du kan städa mor. Sätt på lite Lou Rawls och Börja städa.

Plocka ett hallon i taget Mor.

Jag älskar dig och jag mår ofantligt bra.