onsdagen den 11:e augusti 2010

Broderkärlek.

Jag kallar alla mina killkompisar bröder. Jag vill gärna se oss alla som en familj, en flock med en gemensam nämnare. Kärlek. Nu har jag fått en referens eller ska jag kalla det måttstock på broderskärlek. Jag fick uppleva det nu i kväll och jag är tacksam för att jag fått det. Min son bor hos mig heltid men han har en äldre bror som jag inte är biologisk far till, han är inte heller min son, han är min sons bror. Han är min broder. När jag ser dessa unga bröder tillsammans sittande i soffan, den yngre ler när den äldre tar han på huvudet, de håller om varandra, jag sitter vid sidan och beskådar. Efter ett tag ber jag att få ta ett kort. Minnet etsade sig kvar djupt ner i min själ, så ett foto var närmast ovidkommande. Men jag ler stort, å flamsar som en tonåring, min ögon blir blöta. jag känner total lycka, jag är fortfarande varm i hela kroppen av mötet som uppstod. De kommer föralltid att ha varandra, och jag ska värna deras broderskap sålänge jag lever.

Bröder å systrar.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar