Jag kom hem med bilen till hooden samma tid som alltid. Min sons polare kommer lunkande på gatan, jag vevar ner och hejar. Han äter godis. Du vet att du måste pröjsa skatt om du ska hänga i mina hoods grabben. Jag räcker ut handen och ber alltså om godis i skatt. Pappan som stjäl godis av tonåringar, är man en ful farbror då, eller lär man de småliven lite vett och etikett? Parkerar, femton sekunder senare ser ja en drös ungdomar inklusive min son, släntra ut från porten, hej, hej då! Ehh mat... Han inte säga mer innan de var halvägs påväg till tunnelbanan. Skaffa sommarjobb! hojtade jag efter dem. Jag fastnade hos Teddy. Meken på hörnet som är som Lasse Kongo. Johan, grannhusets målare var där med. Vi snackade, det tog ett slag att defacto komma in, upp, hem. Så slår det mig; inga nycklar. Ringer grabben som redan var på Zinken. Snälla (med frustrerad stämma) Skäller du på mig? NEJ! Jag skäller påmig själv. Jaaaa... pappa jag kommer hem.
Tar av mig mina skitiga arbetspaltor. Lägger mig i sängen, känner mig ett slag lite ensam, vad ska jag gör med min tid nu när sonen bara drar hela tiden, snudd på utflugen, vem ska jag ta hand om. Mig själv kanske. Jag vilar. Johan ringer, vi står utanför! Men, men ni var ju inte... alltså... Pigga nog att visa ert barn i dag tyckte jag du sa. Ska bara slänga på mig lite kläder... Rusar ner och får se deras lilla Vera. Vi går en promenad mot Midsommarkranen. Johan Lagar en fantastisk sallad, vi äter, lite rosévin, och jag upplever åter känslan av att vara 14 år fel i flowet på nått vis, men det är inte negativt.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar